Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen inbröt, och Marcel steg upp. Det första han
såg, när han gick ut i trädgården, var Röda Kors-flaggan,
som ännu vajade högt uppe från slottets torn. Under
träden stodo icke längre några bårar. På bron mötte
han flera sjukvårdare och en av läkarna. Lasarettet
med alla de sårade, vilka kunde tåla transporten, hade
brutit upp. I huset stannade endast de svårast sårade,
vårdade av en mindre avdelning. Även sjuksystrarna
hade försvunnit.
Till dem, som stannat kvar, hörde även den skäggige.
Då han på avstånd varseblev Marcel, log han och
försvann genast. Efter några få ögonblick återkom han
med fulla händer. Aldrig någonsin hitintills hade hans
närvaro varit så önskvärd som nu. De gamle anade, att
man skulle ställa en stor fordran på honom; men då
han började leta i sina fickor, höll honom sjukvårdaren
tillbaka:
"Nej, nej!"
Vad var det för frikostighet? Tysken förblev vid sin
vägran. Hans breda mun drog sig till ett älskvärt
leende. Han lade sina stora händer på Desnoyers skuldror.
Han gjorde samma intryck som en godmodig hund, en
spak hund, som försöker stryka sig mot de förbigående,
för att de skola taga honom med sig. "Fransmän,
fransmän!" Mer kunde han icke säga, men man gissade sig
till, att han ville framhålla, hur stor sympatin var, som
han alltid hade känt för fransmännen. Något viktigt
måste försiggå; det dåliga lynnet hos dem, som stodo i
slottsporten och den uniformerade bondens plötsliga
frikostighet förrådde detta.
På andra sidan byggnaden såg Marcel soldater, många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
