- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
400

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanske sina kamrater framåt med en rörelse, som
kanske kunde vara utslagsgivande. Intill sista ögonblicket
känner soldaten icke stridens utgång. Men det smärtade
alla, att de sågo sig alltmera fjärran från Paris.

Framför Marcel glänste ett runt glasstycke. Det var
en monokel, som med fientlig ihärdighet häftade sig fast
vid honom. En mager löjtnant med snörad midja, som
såg precis likadan ut, som de honom bekanta officerarna
i Berlin, en riktig junker, stod på några få stegs avstånd
från honom bakom sina män, som en herde, men dyster,
vresig och med sabeln i hand.

"Vad gör ni här?" frågade han barskt.

Desnoyers förklarade, att han var ägare till slottet.

"Fransman?" fortfor löjtnanten att fråga. "Ja
fransman." – Officeren försjönk i fientliga tankar, och
insåg nödvändigheten i att företaga sig något mot denne
fiende. De andra officerarnas gester och rop gåvo hans
tankar en annan riktning. Alla, även den gamle tittade
upp.

Sedan en timma brakade det förfärligt i luften, och
på braket följde gula ångor och molnfanor, som i sitt
inre tycktes medföra ett visslande hjul, som med rasande
våldsamhet snurrade runt. Det var skotten ifrån det
tunga tyska artilleriet, som sköto flera kilometer långt,
och som skickade sina projektiler över slottet. Men det
kunde icke vara det som i så hög grad väckte officerens
intresse. Han knep åter ihop ögonen för att bättre
kunna se, och han upptäckte slutligen i kanten av ett
moln en slags fluga, som glänste i solens strålar. I den
korta pausen i artilleristriden hörde man på långt
avstånd det milda surret, som förkunnade dess närvaro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free