Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även bäckarnas vatten hade kommit i beröring med
de döda och fördärvats. Törsten tvingade Marcel att
dricka ur en damm, men då han höjde huvudet, såg
han ett par gröna ben sticka fram, vilkas stövlar fastnat
i strandens lera, under det att tyskens huvud låg på
botten av dammen.
Efter flera timmars marsch gjorde Marcel halt, då
han trodde sig igenkänna det förstörda huset, framför
vilket han befann sig. Det var värdshuset, i vilket han
hade frukosterat dagen före ankomsten till slottet. Då
han trädde in mellan de sotiga väggarna, surrade en
svärm av påträngande flugor omkring hans ansikte.
Stanken av förruttnat fett stack honom i näsan. Ett
ben, som tycktes vara gjort av svedd papp, stack fram
ur spillrorna. Han erinrade sig gumman, vid vars
kjolar barnbarnen hängt. Det var hon, som sagt: "Herre,
varför fly människorna egentligen? Kriget är soldaternas
sak. Vi göra ingen något ont och behöva icke vara
rädda."
Då han en halv timme senare gick nedför en backe,
fick han ett alldeles oväntat möte. Han såg en hyrbil,
en parisisk bil med taxametern på bocken. Chauffören
gick lugnt bredvid vagnen fram och tillbaka, som om
han befunne sig på en hållplats i Paris. Han tvekade
icke att börja ett samtal med den herre, som trasig
och nedsmutsad visade sig för honom, och vars ena
ansiktshalva var blåaktigt uppsvällt av ett slag. Han
hade skjutsat några parisare, som ville betrakta
slagfältet; han väntade på dem här för att vid nattens
inbrott föra dem tillbaka.
Marcel stoppade högra handen i fickan. Han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
