Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Efter slaget vid Marne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tavlor påminde henne om Julius runno tårarna utför
kinderna.
Argensola sprang från dörren i rummets bakgrund.
Han var upprörd och förvirrad. Han uttalade välkomstfraser
och samtidigt försökte han gömma alla möjliga
saker. En på soffan liggande damkappa blev
övertäckt med en orientalisk duk. En blombesatt hatt
kastades i ett huj bort i ett hörn. Fru Luise trodde sig i en
nisch se något vitt, som springande visade en rosig
nakenhet. Två koppar och några matrester förrådde, att,
här hade frukosterats på tu man hand. Oh! Dessa
konstnärer. Denne herre var precis likadan som
hennes son. Och hon blev milt stämd, då hon tänkte, att
även hennes son fört ett lättsinnigt liv.
"Min kära fru Luise – älskade fru Desnoyers –"
Han talade franska och mycket högt och blickade
oroligt på dörren, genom vilket det vita och skära
något försvunnit. Han darrade vid tanken på, att den
gömda skulle bliva svartsjuk och möjligtvis genom att
åter komma fram från sitt gömställe, sätta honom i
största förlägenhet.
Sedan talade de om "soldaten". De meddelade varandra
sina nyheter. Fru Luise upprepade ord för ord
Julius brev, vilka hon så ofta läst igenom. Argensola
däremot avstod från att visa henne de, som han hade
fått. Ty de båda vännerna beflitade sig om att uttrycka
sig så i sina brev, att den goda damen vid läsningen
därav säkerligen skulle rodnat.
"Han är en hjälte," bekräftade Argensola med en
stolthet, som om hans kamrats hjältedåd voro hans
egna. "Han är en verklig hjälte. Jag, fru Desnoyers,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
