Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Efter slaget vid Marne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla trodde, att hans tjänst förhindrade honom att
komma.
Då Chichi en morgon, ledsagad av sin kopparhyade
kammarjungfru gick till Avenue du Bois, kom en militär
emot henne. Han bar en glänsande uniform i den nya
b lagra färgen, horisontens färg, vilken den franska
armén hade antagit. Militärmössans hakband var förgylld
och ärmen hade förgyllt märke. Hans leende, hans
utsträckta händer, säkerheten med vilken han kom emot
henne, gjorde att hon kände igen honom. René var
officer! Hennes fästman var underlöjtnant!
"Ja, jag kunde icke uthärda längre. Jag har fått
höra nog."
Bakom sin fars rygg hade han med några vänners
hjälp åstadkommit denna förändring på några få dagar.
Som elev vid Tekniska högskolan hade han rättighet att
bliva artilleriunderlöjtnant vid reserven, och han hade
bett, att man skulle skicka honom till fronten. Hjälptjänsten
hade han slutat. Senast om två dagar skulle
han gå i fält.
"Och det har du gjort", utropade Chichi. "Du har
gjort det." Hon betraktade honom, blek med märkvärdigt
stora ögon, som beundrade honom kolossalt.
"Kom, din stackare, kom hit, min lilla ’sockersoldat’,
jag är skyldig dig något."
Och hon vände jungfrun ryggen och bad honom
komma med och vända om nästa hörn. Men där var det
icke annorlunda; sidogatan var lika full av folk som
avenuen. Men vad brydde hon sig om de nyfikna. Hon
slog armarna om hans hals, blind och okänslig för allt,
som icke var han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
