Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. I ateljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en godhjärtad frikostighet. Ja, allting härstammade
från Julius. Och fadern gick från den ena tavlan till
den andra och uppehöll sig med beundran framfor var
och en av de formlösa skisserna, som om han i deras
otydlighet och oklarhet dock anade spår av
konstnärliga anlag.
"Inte sant, den unge pojken har talang?" frågade
han i förhoppning att få ett gynnsamt svar. "Jag har
alltid ansett honom för att vara intelligent. Han var
en tusan till karl, men människan förändrar sig med
åren, och nu är han redan helt annorlunda."
Och den gamle nästan grät, då han lyssnade till, huru
spanjoren förhärligade den frånvarande i extas och
översvallande hänförelse och prisade honom som en stor
konstnär, som med tiden skulle komma att slå hela
världen med häpnad.
Till slut var denne själsmålare icke mindre upprörd
än fadern. Han beundrade honom och kände samvetsförebråelser
gent emot honom. Han ville icke tänka på,
vad han hade sagt om honom. Hur orättvis hade han
icke varit!
Marcel grep den andres händer, som en väns. Hans
sons vänner voro hans vänner. Han visste, hur ungt
folk levde. Om Argensola någon gång skulle komma i
förlägenhet och kanske behöva något underhåll för att
kunna fortsätta med sin konst, då fanns ju han, Marcel
Desnoyers, som gärna ville hjälpa honom. Först och
främst väntade han honom i afton som gäst vid sitt bord,
och det allra bästa vore, att han sedan gjorde honom
den glädjen att komma varje kväll. Han skulle i all
enkelhet äta i familjekretsen, kriget hade ändrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
