Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. I ateljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döda målares verk; men det var nog för honom att höra.
att Julius tänkte som sin vän och ödmjukt godtog han
alla hans teorier.
Konstnärens flit utvecklade sig annorlunda. Efter
få minuter föredrog han att sätta sig bredvid den gamle
på soffan och spraka med honom.
Det första samtalsämnet gällde alltid den frånvarande.
De upprepade brottstycken ur de senast mottagna
breven; de berörde i diskreta antydningar det
förgångna. Målaren beskrev det liv, Julius hade fört före
kriget som ett liv, som uteslutande hade ägnats åt konstens
problem. Den gamle kände mycket väl till dessa uppgifters
oriktighet, men han såg i denna lögn ett så stort
vänskapsbevis, att han var honom tacksam härför.
Argensola var en god och diskret kamrat; aldrig, icke
ens under sina öppenhjärtigaste yttranden hade han
antytt något om fru Laurier.
Just nu var den gamle sysselsatt med att tänka på
henne. Han hade träffat henne på gatan, då hon bjöd
armen åt sin man, som nu redan var återställd från sina
sår; den högtärade Lacour hade med tillfredsställelse
omtalat makarnas åter försoning. Ingenjören hade
endast förlorat ett öga. Nu förestod han sin fabrik, som
av regeringen hade förpliktats till fabrikation av
granater. Han hade blivit kapten, och bar två
utmärkelsetecken. Hur den oväntade försoningen hade kommit
till stånd, visste senatorn visserligen icke; en vacker
dag hade båda tillsammans visat sig i hans hem, hade
kärleksfullt sett på varandra och fullständigt glömt det
förgångna.
"Vem tänker väl nu på de händelser, som voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
