- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
445

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. I ateljen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom att läsa de officiella underrättelserna, och han
hade vant sig vid att utan otålighet avvakta dem, då
han i förväg visste, att de skulle komma att säga
ungefär detsamma som de föregående.

De första månadernas feber, full av illusioner och,
optimism, föreföll honom nu som en chimär. Alla, som
icke voro i fält, hade så småningom återupptagit sina
gamla sedvanliga sysselsättningar. Tillvaron hade
återfått sin gamla rytm. "Man måste leva", sade människorna,
och nödvändigheten att fortsätta livet, sköt de
närmast liggande fordringarna i förgrunden. De, som
hade anhöriga, vilka buro vapen i hären, tänkte på dem,
men dagens arbete förmildrade dessa hågkomsters
häftiga kval, och man ansåg till slut deras bortvaro, som
någonting, som förändrat sig från att vara något märkvärdigt
till någonting vanligt. Till en början förstörde
kriget sömnen, gjorde maten onjutbar och förbittrade
varje nöje med tanken på döden. Alla talade om
samma sak, alla endast om ett enda tema. Nu började
teatrarna så småningom åter öppna sina portar, pengarna
rullade, människorna skrattade, de talade visserligen
också om den stora olyckan, men endast då och då, som
om något, som skulle komma att vara mycket länge,
och endast med den oundvikliga fatalism, som skulle
kunna bära stora försakelser.

"Människorna vänja sig så lätt vid olyckan", sade
Argensola, "förutsatt att olyckan varar länge. Däri
består vår kraft. Därför leva vi."

Marcel ville icke foga sig i dessa försakelser; kriget
skulle komma att vara kortare än man väntade. Han
var optimistisk nog att antaga, att fredsslutet måste vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free