- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
460

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och med det där, som tycks vara något sorts läppstift,
kan man spränga ett helt hus i luften."

De fortsatte sin väg. På kullens högsta punkt sågo
de ett nästan fallfärdigt torn. Detta var den farligaste
posten. Härifrån observerade en officer de fientliga
linjerna för att pröva skottens träffsäkerhet. Under
det hans kamrater befunno sig under jorden eller bakom
lövverkets gömslen, måste han fullgöra sin plikt på
denna synliga punkt.

På något avstånd från tornet varseblevo de en underjordisk
gång. De stego ned i hålet, tills de påträffade
olika i jorden grävda bostäder. En sida av kullen hade
huggits glatt som en fasad. Små i sten huggna fönster
möjliggjorde luftväxling och insläppte även något ljus.

En gammal kommendant, som anförtrotts denna
avdelning, kom emot dem. Desnoyers trodde sig hava
avdelningschefen för någon större Pariserfirma framför
sig. Hans rörelser voro utsökta, hans mjuka stämma
tycktes bedja om ursäkt för varje ord, som om han
talade till en grupp damer, och erbjöd dem tyger efter
senaste mod. Men detta intryck varade endast ett
ögonblick. Den gråskäggige soldaten, som bar tjocka
glasögon, och som mitt under kriget bibehöll samma
gester, som en inför sina kunder stående fabriksdirektör,
visade, då han rörde armarna, att dessa voro
förbundna. Han hade blivit sårad i båda handlederna vid
en explosion, men ändå förblev han på sin post.

"Vad är det för en tusan till honungssöt, kanderad
herre", tänkte Marcel. "Man måste erkänna, att han
duger någonting till." De hade ankommit till befälhavarens
rymliga underjordiska rum. Det fick sitt ljus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free