Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den långt borta befintliga officeren. "Det gör mig
ett alldeles särskilt stort nöje att kunna tilldela eder
order att börja."
Marcel kände en lätt nervös darrning tätt intill sina
ben. Det var Lacour, som oroades av dessa nya
upplevelser. Snart skulle eldgivningen börja. Någonting
skulle komma att försiggå, som han aldrig hitintills hade
varit med örn. Kanonerna befunno sig över deras
huvuden; rummet skulle komma att darra som ett
skeppsdäck under pågående skottlossning. Detta rum med
sina ljudapparater och de vibrerande telefonerna
liknade nu kommandobryggan på ett fartyg, som just gjorts
färdigt till strid. Vilket dån skulle icke komma att
uppstå. Så förgingo några sekunder, vilka tycktes
oändligt långa. Plötsligt hördes ett avlägset dån
komma ur molnen. Det nervösa darrandet i närheten av
Desnoyers ben upphörde. Senatorn var så överraskad,
att han flyttade på sig; hans min tycktes säga: "Är det
allt?" De få meter jord, som de hade över sig, kvävde
dånet. Skottet från en stor kanon liknade endast ett
slag av en käpp på ett tak. Mera intryck gjorde
granatens tjutande, som visserligen ljöd från stor höjd,
men ändå förtätade luften så häftigt, att vågorna slogo
intill fönstret.
Den flög och flög, och dess tjut blev svagare. Det
dröjde länge, innan man märkte dess verkan. De båda
vännerna trodde redan, att granaten, förirrat sig i
världsrymden. "Den kommer inte fram. Den kommer
inte fram", tänkte de. Plötsligt uppsteg precis på
det angivna stället över skogspartiet ett ohyggligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
