Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förekom Lacour, som om kanonerna sjöngo något
vilt och entonigt, någonting liknande de förhistoriska
människornas krigshymner. Vid denna musik av torra,
vansinniga, bedövande toner, vaknade demonernas
vildhet, som slumrar på botten av alla själar. Luften
fylldes med bitande, bedövande dofter. Sprängämnenas
lukter trängde in genom munnen, genom ögon och öron,
ända in i hjärnan.
De båda herrarna kände samma hänförelse som
officerarna, vilka skreko och gestikulerade. De tomma
hylsorna staplade upp sig i stora högar. "Eld." – och
åter och åter – "Eld."
"Man måste spruta över dem riktigt", ropade anföraren. "Man
måste riktigt reffla upp hela dungen, som de befinna
sig i, dessa boches."
Och de fyrade på med sina sju och en halv cm. kanoner
och "sprutade över" utan avbrott så att dungen
genljöd av skott.
Imponerade av denna dödsbringande verksamhet, yra
av förstörelsefeber och det blodiga skådespelet framför
sig, började Desnoyers och Lacour plötsligt att svänga
med sina hattar, sprungo fram och tillbaka, som om de
dansade i salig hänryckning över dödskampen, och
skreko med munnarna fulla av krutånga: "Bravo! Bravo!"
Automobilen körde hela eftermiddagen och stannade
endast några gånger på vägarna, då de långa kolonnraderna
hindrade den från att fortsätta. De foro förbi
skövlade fält med trästommen av hus och förbi nedbrända
byar, som nu endast bestod av en rad svarta
fasader med gapande hål i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
