Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångrade sitt förra liv, då han icke visste, varmed han skulle
fördriva dagarna, och då han uppfyllt livet endast med
frivoliteter. Nu hade han förpliktelser, som krävde hela
hans kraft; han fick arbeta på framtidens utveckling;
han var en man.
"Jag är nöjd", upprepade han.
Fadern trodde honom. Men han såg även i sin sons
uppriktiga ögon något smärtsamt, kanske något minne
från det förgångna, som stannade kvar ännu i detta
ögonblicks upphetsning. I sin fantasi såg han fru
Lauriers slanka figur, han gissade, att hans son ännu tänkte
på henne. "Och jag kunde icke taga henne med." Den
stränge fadern, som för blott ett år sedan hade dömt
sin son så hårt, häpnade nu över, att hans tankar kunde
hysa en sådan omoralisk önskan.
En kvart förgick, utan att deras händer löstes från
varandra. De sågo varandra in i ögonen. Julius
frågade efter sin mor och Chichi. De brev han fått tycktes
icke tillfredsställa honom. Han skrattade, då han hörde
talas om Argensolas luxuösa och rikliga liv. Alla dessa
nyheter kommo från en värld, som låg så långt, långt
borta, och ändå var avståndet dit i verkligheten endast
en sträcka av 100 km.
Plötsligt märkte Desnoyers, att sonen förstrött
lyssnade till hans tal. Hans genom faror skärpta sinnen
tycktes iakttaga någonting, som helt och hållet tog
honom i anspråk. Man hörde icke mera enskilda skott,
utan de förenade sig nu till en enda oavbruten knall.
Senatorn, som hade avlägsnat sig för att icke störa
fader och son, kom tillbaka.
"Man kör ut oss nu", sade han och rörde vid Marcel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>