Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Honom kan ingen döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudet och utan att beakta de blickar, som riktades
på honom bakifrån. Han trodde, att Margarete gått
förbi honom utan att känna igen honom. Den gamle
förhöll sig tyst.
Marcel måste göra sig största möda för att förmå sin
son att berätta om de omständigheter, under vilka han
blev sårad. Ingen besökare kom till underlöjtnanten,
utan att fadern uttalade samma önskan. "Berätta för
oss, hur du blev sårad, och hur du dödade den tyske
kaptenen."
Julius, som synbarligen besvärades härav, ursäktade
sig. Han var trött på sin egen berättelse. För sin fars
skull hade han berättat härom för senatorn, Argensola,
Tschernoff och de andra besökarna i familjen. Men nu
kunde han icke mera.
Då var det hans far, som själv började med berättelsen,
och han återgav den med så målande detaljer
och sådant utomordentligt liv, som om han själv hade
upplevt det hela.
Det hade rört sig om att bemäktiga sig de framför
skyttegraven liggande ruinerna av en sockerfabrik.
Tyskarna hade fördrivits av fransmännens bombardemang.
Det var nödvändigt att utskicka en spaningspatrull.
Detta företag kunde endast överlämnas åt en
absolut tillförlitlig person, och som alltid hade de
överordnade härtill utsett Desnoyers.
Vid daggryningen startade truppen utan att stöta på
några hinder. Soldaterna genomsökte ruinerna. Julius
gick ensam till gränsen av ruinen för att utforska
fiendernas ställningar, och med ens, då han vände om ett
hörn, mötte honom en överraskning. En tysk kapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
