Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Likfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där låg en obekant död utan grav. Plogen gick okänslig
vidare mot det osynliga. Här och där stannade den
för mindre mjuka hinder. Det var granater, som utan
att explodera hade inträngt i jorden. Bonden grävde
ut dödsinstrumentet, vilket ibland exploderade under
hans händer. Men lantbrukaren känner ingen fruktan,
när han söker sitt underhåll. Han fortsätter sin marsch
och avbryter den endast, när han kommer till en
gravhög. Dessa små jordhögar, som voro prydda med kors
och fanor, undveko fårorna barmhärtigt och omgåvo
dem, som om de voro små öar. Jorden, som täckte
allt detta, förbereddes för att emottaga frön till
framtidens bröd. Skottet utbredde sig över jorden, varest
ynglingar och män lågo, som för endast några få
månader sedan hade hyst förhoppningar och äregirighet.
Livet var ännu en gång i begrepp att förnya sig.
Bilen stannade. Chauffören gick in mellan korsen
och böjde sig ned för att kunna läsa inskriptionerna.
"Här är det."
Han hade på en grav funnit regementets nummer.
Chichi och hennes make lämnade hastigt vagnen.
Sedan steg fru Luise av med sorglig stelhet, sammanpressade
läppar och knappt dolda tårar. De tre hjälpte
fadern, som hade tagit av sin päls. Stackars herr
Desnoyers. Darrande berörde hans fötter marken,
mödosamt trädde han fram, tungt satte han det ena benet
framför det andra och stödde sig på sin käpp.
"Luta dig mot mig", sade hans maka och bjöd honom armen.
Han, som förr hade varit familjens överhuvud, kunde
nu icke släpa sig fram utan hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
