Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Likfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farmens kolossala slättland, varest han lärt känna sin
hustru. Han tyckte sig höra boskapsherdarnas tramp.
Han såg centauren Madariaga, då han under stilla
kvällar under de gnistrande stjärnorna utmålade för sig
fredens välsignelse, det heliga broderskapet av de genom
arbetet förenade människorna av olika nationalitet,
överflödet på jordiska ägodelar och bristen på politisk
äregirighet.
Även han klagade, i likhet med hustrun, då han tänkte
på sin son; "Varför hava vi kommit hit?" Även
han kände smärtans solidaritet och beklagade dem på
andra sidan. De ledo liksom Desnoyers här; även de
hade förlorat sina söner. Människornas lidande voro
sig lika överallt.
Men dock protesterade han mot detta medlidande.
Karl var en krigets anhängare. Han tillhörde dem, som
ansågo det för människornas naturliga tillstånd, och han
hade med sina utmaningar bidragit till dess förberedande.
Det var bra, att kriget hade berövat honom hans
söner; han fick icke begråta dem. Men själv hade han
alltid älskat freden. Han hade endast haft en enda
son, och denne måste han för alltid förlora.
Han skulle dö; han var övertygad om, att han skulle
dö. Endast några få månader hade han kvar att leva.
Även hans stackars ledsagarinna, som bad vid hans
fötter, skulle snart gå hädan. Ett slag, sådant som det,
som just nu hade drabbat dem, överlever man icke.
De hade ingenting mera att skaffa i världen.
Deras dotter tänkte endast på sig själv och på att
grunda eget hem; henne drev oberoendets oböjliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
