Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
till, då vid fredskongressen i Rastadt, 1797, ditkom
från Sverge som svenske kungens sändebud greve
Axel von Fersen med pomp och ståt, d. v. s. Marie
Antoinettes kusk från1 1791, och erbjöd sig att medla
mellan stormakterna. Napoleon, med berättigad vrede
över denna blandning av bondaktig tölpaktighet,
dumhet och uppnosighet utan kraftmedel bakom hos lilla
Don Ranudo-Sverge (märk, att det är Tegnér, som
använder Don Ranudo-bilden i svenska diktens största
poem, hyllningen till Karl XIV Johan på 1840-talet),1
et la Prusse existait à peine. Les progrès de ces deux dernières
puissances avaient depuis fort reculé la Suède, et 1’avaient reléguée
au rang d’une puissance de troisième ordre. Ses pretentions ri etaient
donc pius de saisoti. Cette Cour avait eu d’ailleurs la démence de
se faire représenter, à Rastadt, par le baron de Fersen; la faveur
dont il avait joui à la cour de Versailles, ses intrigues sous
l’Assem-blée constituante, et la haine quil n’avait cessé de témoigner en
toute occasion pour la France, le rendaient si peu propre à cette
mission, que son choix pouvait ëtre considére comme une insulte
pour la République. Lorsqu’il fut introduit à la visite d’étiquette
chez le plénipotentiaire frangais, il se fit annoncer comme
ambassa-deur de Suède, médiateur au congrès. Napoléon lui dit qu’il ne
pouvait reconnaitre aucun médiateur, et que d’ailleurs ses opinions
antérieures ne lui permettaient pas de 1’ëtre entre la République et
Temperera- d’Allemagne; qu’il ne pouvait pius le recevoir: le baron
de Ferseti en fut si déconcerté (hur svenskt!) et cet acciieil fit tant
de bruit, que le lende?nain il quitta Rastadt.
Mémoires pour servir à Thistoire de France sous le règne de
Napoléon, I : 501 (Garnier Frères).
1 Lik don Ranudo helst i purpurlappar
plär svensken skyla naken fattigdom,
det är ett hjältehjärta dock, som klappar
uti avmagrad, ännu senfull stom.
Om allt han tappat, minnet ej han tappar
det är ännu den armes rikedom:
hur öden växla, tidevarv försvinna,
stolt är han som en man — men fåfäng som en kvinna.
Till fåfängt glitterprål, till band och stjärnor
hans sinne fikar, och han gärna hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
