Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjunde kapitlet. Om lots- och fyrfolkets plats i den stora världsstriden mellan Gudssamhälle och Djävulssamhälle samt varför jag kallar dem modärna hjältar - § 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
— Nå, frågade jag, och nu för tiden ? På vilken
punkt har detta förändrat sig numera?
— Jo, på en punkt, och det är just den, som är den
viktiga. För några år sen var det ett möte av
fyr-och lotsfolk i Öregrund, för att diskutera lönefrågan.
Då var det en gammal fyrskeppsman, som talade. Han
sade:
— Jag är nöjd med mitt, för hur skulle jag göra
för att kunna på något annat håll få det bättre?
Men då var det en annan talare, som svarade
honom och sade:
— Vi få inte lov att betrakta statstjänsten som en
nåd, utan vi få lov att tänka oss det, att var och
en av oss är på sin post lika oumbärlig som
generaldirektörn på sin.
Och han blev applåderad av hela mötet, och alla
ropade bravo.
Jag ber läsaren stanna ett ögonblick vid dessa ord.
De voro den springande punkten i fyr- och
lots-personalens hela andliga världssyn. De sade icke med
den primitiva politiska demokratien: var och en är
lika mycket värd som den andra, extra fyrbiträdet är
lika mycket värd som generaldirektörn, ty båda äro
människor.
Det var 1800-talets natur-rätt, om man, så må säga.
De sade, ur vokationell synpunkt, med andlig
horisont: var och en är på sin post lika mycket värd
som generaldirektörn på sin.
Det var 20 :e seklets relativitets-moral i klara verba.
De fordrade icke människorätt, de fordrade något
mer: yrkes-rätt, och det var gränsen mellan två
världshistoriska tidevarv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
