Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - § 1. Avskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Lotsångaren var framme kl. 9.30, och rullade bra
nog, som antytts å teckningen. Den kom upp runt
vår akter, vi fingo en tross ombord, en båt firades,
och lotslöjtnant von Heideman kom över jämte
Sandelins vikarie.
Och nu spred sig en nyhet som en löpeld kring
fartyget.
— Två man ha varit nära att komma bort i storm,
från Ölandsrev!
Alla med en mun:
— Motorn!
De hade gått i land med motorbåten, såsom jag
i det föregående beskrivit landfärderna från
Alma-grundet, hade återvänt, överraskats av snöstorm,
motorn, samma usla eländiga motor som vår, hade
strejkat. I två dygn hade stormen slängt dem omkring
på havet, tills en tysk ångare sett dem, tagit upp dem
och fört dem med till Köpenhamn, där den ene måst
läggas in på sjukhus och visst avlidit.1
Vad hade sagts om dessa statens motorer?
—■ En dag komma de att göra en olycka och kosta
någon livet.
Spådomen hade gått i uppfyllelse.
— Hur lätt kunde det inte ha hänt oss, sade alla,
och Sundin tillfogade nerifrån julien, medan
lotslöjt-nanten överlämnade ett paket desinfektionsmedel mot
kackerlackorna, som återvänt:
— Ja, nu kanske vi få bättre motorer, men nog är
det väl för dyrt betalt, om det skall ha måst kosta en
människas liv.
1 Visade sig senare icke ha blivit fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
