- Project Runeberg -  Fyrtiotalets student /
7

(1914) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den gamla tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7
mystisk slöja, såsom Byron, eller genom en allting ned-
slående satir bana sig väg till Pinden såsom Voltaire.’
’Skulle du önska dig de inre stormar, som skakade
den snillrike britten?’ frågade Butler.
’Hvarför inte. Inre stormar, som fostrade hans skö-
naste skapelser, ehuru de förstörde hans lugn och dränkte
honom i utsväfningar, som ofta äro den enda sötma,
som finnes i lifvets bägare, hvilken vi alla måste tömma,’
tilläde han bittert.
’Uvartill räknar du då dessa poetiska ingifvelser,
hvarom nyss var
fråga?’ invände Butler.
’De äro äfven utsväfningar, ty de uppkomma genom
en inre svallning i själen,’ svarade Wilhelm häftigt.
’Lifvets taflor, hvilka, om vi ytligt skåda dem, förglöm-
mas i ögonblicket, kunna vid en noggrannare betraktelse
väcka fasa eller åtlöje. Utsväfningar kunna i förra
fallet förmildra intrycket för ögonblicket, om de också
sedan gör det djupare, eller i senare fallet öfverdraga
scenerna med kvickhetens fernissa, som, under det att
den förbländar med sin glans, kan bortfräta ytan på
allt, så väl materiellt som immateriellt, och hvad står
då kvar?. . . Intet. .. Kanske den bästa grund vi kunna
stödja oss på, emedan vi då lita på ingenting utom
oss, och hellre sväfva omkring i tomma rymden, om
också förtviflan skulle blifva frukten af vår irrfärd.’
Butler häpnade öfver den vilda mjältsjuka,
uttalade sig i dessa ord, öfver det hemska tvifvel,
som
som
häftigt, likt ett feberanfall, utan någon yttre anledning öfver-
föll Wilhelm. Samtalet upphörde och en nästan oafbruten
tystnad härskade under det de vandrade till staden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 7 15:47:44 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrtiotal/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free