Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
55
något osäker och med sväfvande stämma utropade han:
’Jag är ock en svensk man!’ Därpå fattade han ett glas
och skulle dricka, men hittade ej vägen till munnen,
och rocken fick välsignelsen i stället. När professorn
så talat och handlat hade, gingo han och värm-
länningarna —
så godt de kunde —
sin väg igen. De
öfriga deputationerna aflupo ungefär på samma sätt,
somliga bättre, somliga sämre.»
Huruvida bruket att på detta sätt hälsa andra na-
tioner tidigare förekommit eller rent af leder sitt upp-
hof från detta tillfälle, kan jag ej säga. I alla fall lär
det svårligen hafva medfört något allmännare umgänge,
och afskildheten upphörde ingalunda. Prof. Y. Sahlin
intygar att ännu på 1840-talet umgänge med utbölingar’
icke gärna sågs inom Värmlands nation, och R.
Hjärne berättar från samma tid:
»Nationerna voro till en viss, stundom ej ringa,
grad som skilda makter, som visserligen ej bekrigade
hvarandra med yttre vapen, men andens svärd drab-
bade i högen af icke ’landsmän’ ...
Bekantskaper utom
nationen gjordes väl och vänskapsband knötos på
grund af gemensamma studier eller inre frändskap, men
för de flesta var dock ’landsmannen’ bäst.»
En karaktäristik af de olika nationerna lämnar sam-
ma sagesman:
»Stockholmarna ansågos för ett slags högfärdiga öfver-
sittare på grund af finare kläder och mera världsvana;
Upplänningarna —
ja! de voro Upplänningar, ehuru
de snart fingo poeten Johan Nybom och den drillande
sångaren Daniel Hwasser; Helsingarna voro något styf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
