Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
tu till sju. Göteborgarna kallades tevattensgossar eller,
enligt källarfilosofen ’teister’, förmodligen för den eng-
elska hemsed, som de medförde till universitetet. Be-
nämningen Kalmarit var i och för sig ett öknamn.
Värmlänningarna voro ystert glada, sjöngo, dansade,
lekte och skrattade, men midt i glädjen tyckte man sig
spörja ett drag af melankoli. Det var en
sorg i rosen-
rödt! Bergsborna trifdes ej i Upplandsleran, de läng-
tade till sina berg och dogo mer än andra på slätten.
Norrlänningarna ansågos något tungsinta, men all-
varliga och kraftfulla. De gjorde besked för sig i allt,
’så i dryckjom som i androm styckjom’. Läste de en
vecka, så kunde de rumla i två; men den veckan, då
de läste, togo de till lifs af andlig mat och dryck för
—
tre. De ägde således alltid ett öfverskott. De hade
något af nybyggare —
eller svensk bondnatur i sig.
De voro de flärdlösaste i klädedräkt, syntes tämligen
allmänt i vadmalskläder och voro till en stor del söner
af Norrlands allmoge. Gottlänningarna slutligen voro
’intressanta’ som öboer med en godt klingande dialekt
och med en viss kroppslig smidighet och färdighet,
yttrande sig i hemlandets bollspel och folklekar, hvilka
de medförde till universitetet. Redbarhet och pålitlighet
voro äfven karaktärsdrag, som tillvunno sig förtroende.
Dessutom, framträdde bland dem snart unga män, som
blefvo bland de mest verksamma i våra organisations-
strider, våra rabulisterier. Det må lända till deras beröm.»*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>