Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvardagslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Sillens roman framkallade en del efterföljare, de där
novellistiskt skildrade studentlifvet, och enstaka bilder
därur förekomma inflätade i samtida romaner. Så be-
rättar Bjursten i »Två systrar» (1848) om en scen på
ett af Uppsala värdshus:
»Men nu,» ropade en bland sällskapet, »vilja vi höra
Nybom. Han sitter ner
på källaren och äter, alldeles
ensam. Om i viljen som
jag, så bjuda vi upp honom
på ett glas, så deklamerar han säkert ett stycke för oss.»
»Ja, kör för det!» ropades i korus. »Gå ned ni,
som ären bekanta med honom, och bed honom stiga
upp ...»
Fyra eller fem bland sällskapet skyndade ned,
för att fullgöra uppdraget, förande den unge skalden
och den försupne källarmästaren [Österberg] i släptåg.
»Hell dig du Sångens Svan!» ropade Brolin, då
Nybom inträdde. »Var hälsad välkommen bland oss!
Fatta krystallen, och låt oss höra en
dityrambisk sång
från dina vigda läppar —
du, som i djärfva toner för-
står att besjunga både kvalet och nöjet, och med din
sång, lik titanerna, storma själfva Olympen.»
Byrons och Alhambras sångare stannade och lade
handen öfver pannan. Hastigt glimmade hans ögon af
en underbar glans. Det var
inspirationens eld, som
med en
flyktig rodnad stänkte hans kinder och vidgade
hans bröst, där så många sköna, slumrande toner läng-
tade att kallas till lif.
Han fattade glaset —
och hvarje hjärta darrade,
då han med sin mäktiga stämma framljungade denna
glödande dityramb, som
evigt skall lefva på studenternas
läppar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>