Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvardagslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MM
■ I
te Sm
107
En viss onsdagseftermiddag omkring klockan fem
hvimlade Helgonabacken af sirligt klädda herrar och
damer... Ur ett litet tält, framför hvilket en
grupp
bestående af joviala, punschdrickande herrar förde ett
fritt och muntert språk, ilade behändiga vaktmästare
med rågade brickor ut i det gröna och fördelade sina
håfvor med den mest berömvärda opartiskhet. Då och
då hördes långdragna toner ur brunnssalen från en
violin och en
gälljudande klarinett, hvilka gjorde allt
för att få sina respektive A:n i någorlunda sympati
med en sträft brummande bas ...»
I sin förut citerade bok kommer Bergman in på
de dyrbara minnen, studenten medför från sin Upp-
sala-tid:
»Och hvilka äro dessa minnen? Ett kamratlif, så
trofast och öppenhjärtigt, att det snart nog ersätter
både fader och moder. Liksom de första kristna har
man
allting gemensamt. Intet äfventyr är för stort,
ingen fara för ögonskenlig, när det gäller att hjälpa
eller rädda en kamrat —
betrycket må gälla hans kassa
eller hans lif: procentarens kalla hjärta eller portar af
hårdaste ek —
allt måste ge vika. Så växa sympatier,
som vara lifvet igenom.
innerlig, för att den
den andre i armen;
ene
Och denna vänskap är för
skulle behöfva ständigt hänga
tvärtom tyckas de nästan gå hvar
sin väg, men deras själar hafva en
gång förstått hvar-
andra, och de likna tvenne ur —
för att begagna den
svenska skaldens ord —
hvilka på samma gång slå de
stora timmarnas slag. Vidare: minnen af energiska an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>