Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den nya andan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
175
fakulteten, akademiska föreningen och åtskilliga andra
vördnadsvärda institutioner och personer, och om äfven
bladet utvoterades från studenternas läslokaler, lästes
det säkerligen med förtjusning af de flesta. Ett sådant
föredöme i respektlös kritik kunde gifvetvis icke gå
förbi utan att stärka det oppositionella tänkesättet öfver
hufvud. För Polen hade man hurrat äfven förut; då
nu 1834 den konstitutionella konflikten om »72-an»*
kom, ville studenterna ådagalägga sina liberala sympatier
med en demonstration i större stil och fingo till tale-
man Lunds då mest populäre skald, docenten Assar
Lindeblad. Han höll tal och föredrog i hast författade
verser, som mottogos med stort jubel, men efteråt upp-
stod ett stort buller i pressen om denna sak, och Linde-
blad själf lär haft åtskilliga obehag af denna historia.
Under det följande årtiondet fingo professorer och
allmänhet vänja sig vid dylika demonstrationer i rikt
mått och i stor skala. Helt naturligt riktas blicken
främst på C. W. A. Strandberg, »den lundensiska ung-
domens koryfé», som han kallades redan 1840 i Freja
—
han hade då väckt häftig uppståndelse.
Strandberg hade blifvit student i Uppsala, men redan
efter en termin hade han, ehuru till börden sörmlänning,
flyttat öfver till Lund; det var i begynnelsen af 1838
han tjuguårig for dit ned, för att stanna i mer än nio
år —
en tid, »så rik på klang, som någonsin en sådan
ålder var». Mycket musikalisk kom han jämte sin bror
Olle med i Otto Lindblads kvartett och skref en och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
