Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den nya andan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I I
IV
g
A
q.
188
IV
Ii;
och Konstnären, utan äfven för Ämbetsmannen, som
har att deltaga i ledningen af ett Folks offentliga
angelägenheter, och att därigenom i sin mån medverka
till den fullkomligaste möjliga realisation af Statens idé:
den senare åter (den lägre och reella, eller egentligare
den materiella) är lika naturlig för den, som hufvud-
sakligen sysselsätter sig med något af de yrken, hvilka
åsyfta anskaffandet af det sinnliga lifvets förnödenheter
och bekvämligheter, det vill säga för näringsidkaren i
detta ords mest vidsträckta bemärkelse. Häraf är genast
klart, att båda dessa riktningar äro för samhällets
bestånd och trefnad oumbärliga.» —
Det är emellertid
tydligt nog hvilken Grubbe —
och han ansågs moderat!
—
föredrog, och han yrkade jämväl en fullständig skill-
nad mellan riktningarna i skolväsendet.
Vi se här, huru den gamla skråkänslan lefde kvar,
ehuru den har fått en ny och visserligen djupare inne-
börd. På grund af sin högre (klassiska) bildning voro
akademikerna kallade att vårda samhällets andliga in-
tressen, att hålla uppe det ideella, att tjäna »idén», som
man då sade. Detta kall kände studenterna såsorfi
sitt; den fosterländska bildningens framtid hängde på
dem, de voro »ljusets riddarvakt». På svenskt språk*
har detta program med sitt ansvar och sina anspråk
funnit sitt mest pregnanta uttryck i Topelius’ Student-
visa af år 1852:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>