Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Skandinavismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>
220
arbetet får en ännu lifligare fart. Det är en af de till
gästernas emottagande afsända kommitterade, som med-
för denna underrättelse. Några timmar därefter under-
rättar man, att äfven Uppsalabornas fartyg låg inom
Malmö hamn. Så nära äro nu de efterlängtade gästerna!
Denna förkänsla af ett stort, festligt ögonblick är nästan
rikare än själfva det högtidliga momentet. Den är som
blixten, hvilken bådar den kommande knallen; den är
signalen, som spänner hvarje väntans, hoppets, aningens
sträng.
Dekoreringsarbetet på Lundagård var
knappast färdigt,
då tjocka dammoln, som uppstego på vägen från Malmö,
bådade gästernas ankomst. Studentkåren tågade under
sina fanor ner till Södertull. Tvenne vagnar rullade in
på stengatan. Den röda, hvita och blå nationalkokarden
på de svarta mössorna och något annat, jag vet icke
hvad, sade genast, att det var norska studenter, som
sutto där. Man kände dem väl icke, men tyckte sig
likväl känna igen dem. Emellertid hade större delen af
de ankommande stigit af vagnarna på något afstånd från
staden. En ändlös rad af åkdon defilerade förbi de
uppställda, väntande lederna. Man blickade otåligt ut
åt den i damm höljda vägen, men blott den ena tomma
vagnen följde på den andra. Ändtligen framblänkte ur
de tjocka dammolnen de hvita Uppsalamössorna och de
svarta med den norska nationalkokarden. Det första
ögonblicket hade inga ord, ingen tanke, knappt någon
bestämd känsla —
blott ett jublande, skallande hurra!
Man vet, att vid hvarje kemisk reaktion utvecklar sig
värme, och i sanning måste en stor mängd andeligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
