- Project Runeberg -  Fyrtiotalets student /
233

(1914) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Skandinavismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H
1 & 2. Tisdagen den 2 December 1845.
Prolog.
Ett mäktigt härbud genom Norden tågar
Och bjuder strid, på ädla andars sätt,
För allt det etara, rom , tiden lögar
For sanning, frihet och för menskorätt.
Det fruktar ingen, intet j allt det vågar
Och jubellrelsas af de ungar ätt,
Som korad är alt rtridenr fana tära
Till framtids lycka och till framtids åra. ’
Hör t hvilket sorl det år på tidens vågor !
Hör meningarnes lätta vapengny!
Ur andens dolda djup framljunga lågor,
Som tändande kring horizonten fly,
Och folken tränga sig med skarpa frågor
Kring thronerna, liksom en
åsk/ull sky.
Hvad bådar denna storm kring land och vatten?...
J ljusets väktare, hvad lider natten?
Fi unge börja tro, att natten lider
Till slut för oss, som här i Norden bo.
Fi funnit våra bröder sent omsider
Med oss
förenfe till ett hopp, en tro.
Som bedja att få dela våra strider
Och segrens högsta fröjd och dödens ro.
Ja, höga Nord! nog har du nu Soldater t
För goda blott mot skäggiga Sarmater.
Tre ädla folk på sina hjelmband lotsa,
Och från sin stolta, broderliga stam
De rifva bort det gamla hatets mossa
Och tro en
framtid, hugstor, lyckosam,
Då Nordens kraft skall våldets hydra krossa.
Och ån en
gång gå inför verlden fram
-4tt åler Gustaf Adolfs åskor köra.
Till dess de blinde se, de döfvo höra.
gemensam het, i (less
vara en
sanning,
talas, utan äfven
som icke blott beliöfver om-
göras lefvande. Att denna
»s ädlaste och sannaste me-
ning, med anda och lif uppfattas af ungdomen,
tro vi vara af sä mycket större Ugt i närva-
rande tidpunkt, som
ungdomens betydelse nu
/ detta hopp vi ordna våra leder —
/« unge utan både namn och q ull,
Men med ett mod som år vår ungdoms heder,
Och med en eldig själ af framtid full,
Som ej kan skrymta, ej vill falla neder
Får stundens gudar i den låga mull.
En kärnfrisk makt år ungdomen i tiden
Som aldrig svika skall sin
post i striden.
ANMÄLAN.
Mången har tillbragt en
längre lid vid detta
lärosäte, mången har kanske äfven lemnal det-
samma, utan att hafva insett
betydelsen af den
gemensamhel, som bör förena Lärjungarna vid
samma Universitet. En aning derom bar må-
bända uppstigit någongång, då en
ungdomlig
fest lifvat de Ungas sinnen, då glädjen och de
muntra upptågen kring klingande glas och ry-
i kande bålar sammanhållit de
eljest spridda kret-
same. Sällan bar man
funnit, att
gemensam-
betens Ande uttalat sig genom något annat, än
genom dessa uttryck af sprittande lif och le-
kande lefnadslust, som en och annan gång må-
ste uttömma sig.
Men, alt det band, som lorenar oss, icke blott
är
Ungdomens, utan äfven Studiernas, torde
kande». Men tankens framgång beror på medlemmarnas
intresse och värme, och anden måste ha en sfär att
verka inom: därför måste ett försök göras att skapa
ett organ för densamma. —
Ingen opposition hördes af,

»prof. P(almblad) fann sig af den allmänna entusiasmen
befogad att lämna sammankomsten» —
och en kommitté
tillsattes för att utarbeta en
plan. Denna föredrogs på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 7 15:47:44 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrtiotal/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free