- Project Runeberg -  Öfversigt af Svenska Riksrådets statsrättsliga ställning från Gustaf I - 1634 /
5

(1873) [MARC] Author: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

Med den kännedom man har om rådets betydenhet
under Magnus Erikssons regering måste man antaga, att
stadgandena angående rådet, sådana de nu i lagen
affatta-des, icke åsyftade att reformera rådsinstitutionen, utan
snarare äro ett uttryck af den ställning rådet eftersträfvat och
efterhand de facto intagit. Och derföre sprida dessa
lag-stadganden ljus äfven öfver de närmast foregående
decennierna af rådets tillvaro. De återfinnas hufvudsakligen i
Kununx B. IX och äro af följande innehåll:

När konungen väld är, eger han välja sitt råd, först
erkebiskop och sedan lydbiskopar, så många honom
lämpligt synes, af dem som i hans rike bo, samt andra klerker
som honom nyttiga äro. Tolf ega i konungens råd vara
af riddare och svenner och ej flera. De förenämnde skola
svärja konungen sin ed. Först skola de svärja, att råda
konungen det som de veta for Gud att honom och hans
land nyttigt och gagneligt är, och det ej underlåta for väld,
frändsämja, mågsämja eller vänskap. För det andra: att
de skola "styrka honom till riksens rätt med all deras makt",
att han må hålla de eder som han svurit riket och
allmogen honom, och detsamma skola de sjelfva lofva att hålla.
För det tredje: att de skola allt det lönligt hålla som
konungen vill lönligt hafva och icke uppenbara sådant hvaraf
skada kan vållas honom eller hans rike.

Rådsherrarnes utnämnande berodde således på
konungen ensam: dock var han härvid såtillvida bunden, att han
icke egde underlåta att utse ett råd, att erkebiskopen var
sjelfskrifven, att en del rådsherrar måste tagas bland
biskoparne och öfrige prelater, och de verldslige endast inom
adeln samt desseejtill större antal än tolf9). Och att föreskrif-

Att alla biskopar under medeltiden de facto ansetts sjelfskrifna
till rådet, är dock ganska sannolikt. Se O. Alin, a. a. p. 20 f. De
andlige rådsherrarnes antal var derföre vanligen lika stort med stiftens,
med tillägg af en eller aunan prelat som ännu ej hunnit biskopsvärdig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g1-1634/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free