Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
flyttade makten i rådets händer. Dess personliga intressen
kunde sålunda rikligast tillgodoses. Vilkoren, affattade i ett
konungens bref den 9 Augusti 1371, äro hufvudsakligen
följande: konungen lofvar att med Guds nåd och riksens gode
mäns råd rätta och bättra de missbruk som genom hans
utländska länstagare bedrifvits. "Han öfverlåter derföre till
riksens råd de hus och land som han nu innehade, så ock
dem han af sin fader kunde återlösa eller på annat sätt få i
sin makt. Han nämner sedan hvilka han menar med dessa
rådgifvare: erkebiskopen, de sex biskoparne och tolf
namn-gifne verldslige rådsherrar. Doge någon af dessa
rådgifvare, skulle de efterlefvande ega full makt att invälja lika
många andra infödda riksens män. Riksrådet skulle till
fogdar på slotten tillsätta inländske män "med konungens
råd". "Om folk och om kost och om all annor ting, som
konungen och riket makt å ligger", skulle konungen
iakttaga riksens råds råd och aldrig derifrån afvika i hvilket
ärende det än vore, som vore af sådan art att riksrådet
skulle derom höras" n). Man finner att alla de på den
tiden vigtigaste kungliga prerogativer sålunda öfverflyttades
på rådet. Och då konungen sökte undandraga sig de gifna
löftenas uppfyllande, blef han af rådet tvungen att afgifva
en ny försäkran 1383, hvarigenom den förra bekräftades
och det erkännande aftvangs att "med rikets rådgifvares
råd både konungen, riket och undersåtarne bäst bestå".
Ett så utsträckt råds välde, snarlikt en verklig
oligarki, kunde dock ej rotfästa sig och erhålla laga stadga i
det svenska samhället. Det berodde af personliga
förhållanden, af kraft och skicklighet hos de ledande männen,
af enighet inom rådet. Men det berodde äfven af en an-
") Detta enligt Alins referat a. a. p. 12. Jfr. Hadorph, Bihang till
Rimkrönikan p. 35. — Konung Albrekt var sålunda i sjelfva verket
rådets pensionär, säger Wingqvist a. a. p. 39. — Jfr. Geijer, Svenska
folkets historia I p. 217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
