- Project Runeberg -  Öfversigt af Svenska Riksrådets statsrättsliga ställning från Gustaf I - 1634 /
16

(1873) [MARC] Author: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

hafva varit nödvändigt att rikets styrelse året om var i
verksamhet, och således äfven att konungen afgjorde en
mängd frågor utan rådets hörande. Och derföre hade det
väl varit behöfligt att i lagen finna en bestämning derom,
hvilka slag af ärenden konungen finge afgöra utan rådet,
och hvilka icke. Saknaden af sådan bestämning måste då
suppleras genom praxis, — ett forhållande som innebar
fröet till många politiska förvecklingar.

Under tiderna fore Landslagens stadfästande hade
denna praxis visserligen varit ganska ojemn, dock har man
kunnat af urkunderna skönja hurusom vissa grunder
efterhand gjorde sig gällande för ärendenas fördelning i
ifrågavarande hänseende.

På få undantag när, blef rådets medverkan städse
påkallad när det gällde afslutandet af traktater med
utländska makter. De angingo hufvudsakligen
stilleståndsför-drag, försvarsförbund, pantförskrifningar och
äktenskapskontrakt. Hit höra äfven de vigtiga privilegierna för
hansestäderna, som till största delen blefvo af rådet
beseglade »5).

Då lagstiftningen af gammalt ankom å folket sjelft,
för8amladt landskapsvis, såtillvida åtminstone att ny lag icke
kunde erhålla giltighet utan att af folket godkännas, borde
väl rådets befogenhet i lagstiftningsfrågor hafva inskränkt
sig till att få yttra sig öfver lagförslag eller deltaga i dessas
utarbetande. Men på det möte, som Magnus Ladulås höll
i Skenninge 1285 med rikets förnämste män, fattades det
beslut, att "hvad i allmänneliga och enskilta saker, som
rättelse oeh näpst tarfvade, Konungen med sitt råd och sina
gode män deröfver skipade och lät i skrift för alla män

,5) Bevisen härfor hos Alin a. a. p. 31—36. — Vår korta
sammanfattning af frågan om de ärenden som i äldre tid berodde på rådets
medverkan, stöder sig förnämligast på Alins noggranna och sakrika utredning
af detta ämne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g1-1634/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free