Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
köpings riksdagsbeslut, — den ville ständerna "akta och
hålla för riksens oroliga och afsöndrade lemmar, hvilka
hertig Carl med riksens råds råd och menige ständernas
tillhjelp, efter noggrann undersökning och förmaning, makt
hafva skall tillbörligen att straffa låta, på det att riket icke
ytterligare skada af sådan oenighet taga skall".
Strängheten i detta beslut ådagalägger, att man hos
unionspartiet inom rådet, mot hvilket det påtagligen
syftade, misstänkte helt andra afsigter, än det blotta
uteblifvandet från riksdagen och den i anledning deraf aflåtna
skrifvelsen kunde vidhandengifva, — misstankar som snart
besannades.
Också bör det ej förbises, att i sjelfva verket
söndringen emellan hertigen och rådet endast i ringa grad
berodde på en skiljaktig uppfattning af den närmast liggande
rättsfrågan. Grunden låg djupare än så. Hertigen leddes
i hela sitt politiska handlingssätt af öfvertygelser och
idéer, som för rådet dels voro fremmande, dels mer eller
mindre likgiltiga. Hertigen arbetade på befästandet af sin
faders reformationsverk och katolicismens utrotande från
Sverige. För desse rådsherrar, som samtyckt till Johans
liturgi, befrämjat Sigismunds val till konung i ett katolskt
land, och icke hindrat hans uppfostran i den katolska
religionen, intog religionsfrågan icke något framstående rum
i programmet. Hertigen såg rikets väl i det ärftliga
konungadömets vidmakthållande inom Vasaätten, och
betraktade det såsom en oafvislig pligt, att fullfölja fadrens
sträfvande för statlig enhet och en fast thron. Och att han
slutligen, oaktadt denna legitimitetsprincip, som han
omfattade, och i strid med densamma, bekämpade Sigismund,
var framkalladt deraf, att dennes beteende såsom Sveriges
konung hotade att störta hela Gustafs verk öfverända.
Kådet, representanten för idéerna om adelsstorhet, om
konungamaktens inskränkning genom de förnämste männens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
