- Project Runeberg -  Öfversigt af Svenska Riksrådets statsrättsliga ställning från Gustaf I - 1634 /
118

(1873) [MARC] Author: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

befinna dertill vara trogne, tjenlige och nyttige". Man
ville således lemna denna sak till framtiden; hvarvid det
ock blef beroende.

Det har af flera författare påståtts, att riksrådet
genom 1602 års, nu omförmälda, riksdagsbeslut förvandlades
till en beständig rådkammare8). Men det har varit oss
omöjligt, att finna någon grund för detta påstående. I
riksdagsbeslutet, hvaraf vi här ofvan återgifvit allt som hänför
sig till rådet, säges intet ord om rådkammarens permanens,
eller att rådet dåmera borde beständigt tjenstgöra. Ej
heller har, såvidt vi kunnat utreda, med anledning af
riksdagen eller efter dess slut, någon publik akt emanerat, som
skulle meddelat ifrågavarande bestämning. Och sjelfva
riksdagsbeslutets innehåll ger snarare anledning till den
slutsats, att man nu icke ens ville försöka, att af riksråden
kräfva permanent tjenstgöring, hvilket flera gånger fornt
hade visat sig fåfängt, och att derföre de sex hofråden
utnämndes, utom de tolf riksråden. Ty om det ålegat de
sistbemälde, att ständigt vistas på residensorten, hade
konungen icke behöft utse åt sig skilda hofråd för
konsultering och biträde i de löpande regeringsärendena.

Om åter ofvansagde påstående reduceras derhän, att
rådkammarens permanens, ehuru icke påbjuden i
merbe-rörda riksdagsbeslut, likväl genom praxis uppkom såsom
en följd af detsamma, så eger detta ej heller grund.
Riksrådet var och förblef ännu länge en korporation, hvars
medlemmar för det mesta vistades på sina gods i
provinserna eller i sina ståthållaredöinen, och blott på skild
kallelse sammanträdde till gemensamma möten. Att Carl IX

8) Geijer a. a. II, p. 365. — Naumann, Sveriges grundlagar, andra
uppl., inledn. p. LXXXVI. Densamme, Sveriges statsförfattningsrätt I,
p. 98. — Nordström, a. a. I, p. 87. — W. E. Svedelius, Om statsrådets
ansvarighet, p. 221. — Sh. Rosenhane, Afhandl. om Svea rikes råd, p. 32.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g1-1634/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free