Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
sation bor innebära garantier for att de bästa, de
skickligaste, de värdigaste medborgarene erhålla det afgörande
inflytandet på statslifvets gång. Men slutsatsen häraf blir
dock ej, att en ensidigt aristokratisk organisation således
är principielt riktig der aristokratien i sig innesluter
blomman af intelligens och förmågor. Sådan ensidighet verkar
på det politiska området likasom monopolet på det
ekonomiska: öfvermod och missbruk, förslappning och
nedåtgående. För att de bästa krafter, som inom samhället
finnas, må blifva för den politiska utvecklingen tillgodogjorda,
bör äfven här den fria konkurrensens lag åtlydas. Endast
genom att lemna den politiska vädjobanan lika öppen för
alla samhällsklasser, vinnes antydda garanti. Detta är en
af dessa samhällslifvets naturlagar, som endast långsamt
och mödosamt blifva erkända och erhålla tillämpning. Men
de bekräftas i sin giltighet äfven af de ensidigheter och
afvikelser, som hvarje stats utvecklingsgång har att
uppvisa. Reaktionen mot den ena ytterligheten leder nästan
alltid till en ny sådan. Svenska rådets och aristokratiens
bana efter 1634 lemnar lärorika exempel derpå, huru
vanskligt det är, att bygga en statsförfattning på exklusiva
principer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
