Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi begynna med (oljande utdrag ur Gustaf III:*
påbörjade egenhändiga memoirer.
Det Sr en nittonårig Prins, som talar:
Man måste lefva för efterveriden, ej för folkens
kärlek, som är öfvergående, utan för deras
aktning, hvilken ofta ej är det samma som deras kärlek.
Man måste i synnerhet lefva för sin egen aktning.
Det är denna, som hittills uppehållit och, jag hoppas,
skall alltid uppehålla mig.
Carl XII.s död hade förändrat Sveriges öde. Detta
rike, nedtryckt under Christiem, fritt under Gustaf
Wasa, sönderslitet under hans söner, triumferande och
fruktansvärdt under Gustaf Ådolf, Christina och Carl X,
hade kommit till ny stadga under Carl XI. Denne
Prins med stora egenskaper hade hvarken sin faders
mildhet eller ädelmod. Han lemnade, det år sannt,
vid sin död, en ofantlig skatt; men Adeln var fattig
och folket var fattigt. Denna tappra Adel, som under
hans företrädare, ensam så mycket bidragit till Sveriges
lysande framgångar, hade, man måste erkänna det,
beröfvat kronan dess vackraste domäner, men den hade
också förvärfvat den provinser för priset af sitt blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
