Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrskade, förströddes jag ieke genom lysande och
lättsinniga nöjen. Hela verlden var upptagen af affärer.
Samtalen hvälfde sig vanligen blott kring allvarsamma
saker. Del var en lycka för mig att jag snart märkte,
det jag misstagit mig i min tanke om dem, som
om-gåfvo mig. Jag lärde att högakta dem.
Sådan var min belägenhet, dä Ständerna samlades
1760. Kriget hade upplågat. Arméen var i Pommern
sedan trenne är. Genom brist både på Generaler och
trupper var detta krig icke lysande för oss; men vi
hade vid alla tillfallen visat prof af tapperhet. Genom
Ständernas sammankallande skulle arméen beröfvas
nästan alla de oflicerare, som genom sin adliga börd hade
rättighet till säte och stämma vid Kiksdag. Rådet
trodde sig i kungliga myndigheten finna ett botemedel
mot denna olägenhet. Man skickade till kommenderande
Generalen ett förbud deremot i Konungens namn. Denna
oförsiktiga befallning gjorde en motsatt verkan. Alla
förklarade att de skulle resa, och att, heldre än att
der-ifrän låta hindra sig, de ville taga afsked. Det var
Mössorna som gåfvo första väckelsen härtill. Jag säg
dem komma plutonsvis till Drottningholm, skrytande
af att ha lernnat arméen emot Rådets ordres.
Jag var blott fjorton år. Men man hade ingifvit
mig grundsatser af heder. Att man lemnade arméen i
det ögonblick, den stod inför fienden, revolterade mig.
Ifr$n den tiden1) begynte jag känna förakt för folk,
som uppoffrade Statens intresse och ära åt sin
personliga hätskhet.
Af Prinsen sjelf understruket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
