Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första gängen der visade sig, efter den händelse vi
nyss beskrifvit, och hvilken i sjelfva verket för
allmänheten tillkännagaf slutet på hennes välde. Jag skall
framdeles få att berätta ännu en försoning år 1775,
ännu en brytning år 1778, och sluteligen sonens
framträngande till modrens dödssäng.
Några underrättelser om Konungens förhållande till
sina bröder må här inflätas. Vi ha sett Prins Carls
uppförande vid thronledigheten och vid revolutionen ännu
närmare befästa bandet emellan honom och Konungen.
Det större förtroende honom visades af Konungen
godtgjordes för Prins Fredrik genom den förkärlek,
hvarmed denne omfattades af sin mor; men, ehuru ung,
sorglös och godlynnad, blef han kanske derigenom så
mycket mer känslig för sin broder Carls företräde.
Han klagade öfver Ceremonielet vid Konungens
kröning; emedan honom ej tilläts gå i bredd med Prins
Carl. Gustaf Ill:s egenhändiga resolution på detta
klagomål lyder: ”Kongl. Maj:t kan ej tillåta någon
ändring i ceremonielet. Det är grundadt på 1743 års
Arflorening, som gifver den äldre brödren och dess
manliga arfvingar närmare rätt till kronan. Det kan
ej vara någon paritet emellan den, som kan blifva
den andres Konung och Herre, och den som endast
kan blifva den äldres undersåte.”
Ett afslag hade äfven Prins Carl fått emottaga af
Konungen i början af hans regering. Gustaf III hade
såsom Kronprins varit Kansler för Upsala Akademi.
Hans bror Carl önskade all efter honom beklädas med
II. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
