Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Crimen hufvudsakligen ligger hos auktor, och ingen
bör gälda en annans brolt: allenast tvänne
alternativer voro öfrige, nemligen att antingen lemna
Tryckfrihetsförordningen sådan den är och tåla olägenheterna,
eller ock upphäfva densamma.” — Att sådana
yttranden ådrogo sig Konungens uttalade misshag, kan
slutas af hvad i det följande förekommer.
Dylika erfarenheter till årens börda bestämde den
gamle Höpken, att begära sitt afsked. Konungens svar,
dateradt Gripshoim d. 14 Nov. 1780, är af följande innehåll:
”Ni bör ej undra, om, i det ögonblick, då jag ser er
i begrepp att lemna en plats, som ni i Rådet har
innehaft under trenne Konungar, och det rum, som ni
intagit i min konselj under sju år, jag har länge
tvekat att bevilja edert afsked. Det fullkomliga lugn,
som riket nu njuter, efter alla de stormar, som
skakat det under de trettiotre år, som ni varit i
Senaten, synes likväl ålägga mig förbindelsen att ej
motsätta mig eder önskan. Fäderneslandet bör ej neka
lugnet åt en medborgare, som så länge tjenat
detsamma med så mycket nit. Det är dock med saknad,
som jag gifver mitt samtycke, bedjande eder vara
försäkrad om min fullkomliga belåtenhet med edra
tjen-ster. Ni har blott gjort rättvisa ut mitt tänkesätt,
då ni är öfvertygad, att jag bekräftar eder pension.”
— Till Elis Schröderheim1) skrifver Konungen: ”Hvad
säges om Grefve llöpkens afskedstagande ur Rådet?
— För tio år sedan hade det varit en förlust. Nu *)
*) 8pa d. 11 Sept. 1780.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
