Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro‘) kommer hem; och väl vore att skilja honom pft
godt manér*) ifrån befattningen af krigsärendema. Om
Grefven kunde sä laga, att tan sjelf ville proponera
mig endera skriftligen innan min hemkomst, eller
raundt-ligen efter den samma (det första vore behagligare),
att låta dem förblifva pä den fot, jag satt dem vid
min bortresa, så vore vi af med honom på en gång.
*) RiksRådet Carl Sparre, hade före denna Konungens
resa (på hvilken han var följaktig) haft inseendet öfter
krigs-ärenderna; innan Öfterste Toll, i sjelfta verket, fast ej Ull
namnet, för dessa sattes i spetsen. Schröderheim, ingen v«n
af den sistnämnda, ehurn äfven han måste göra rättvisa åt
hans skicklighet, drift och oegennyttn, säger: ”RiksRådetCarl
Sparre var k la tétc af den militära detaljen, och Baron
Liljencrantz af finanserna. Jean Christopher Toll behöfde för sitt
ntrymme att undantränga bägge.” rOm RiksRådet Carl Sparre
kan med få ord sägas, — tillägger Schröderheim — ”att sjelfta
naturen danat honom till en af de högre platser i samhället,
att styra och befalla. Hade han varit *ik, hade han varit mera
felfri, än menniskor möjligen knnna vara det. — Hans nppsyn,
hela hans figur, hans maintien, ända till hans röst voro
imponerande. De kunskaper, som samlas i stora veriden och
umgänget, ersatte för honom bristen af andra, och hans
éloquence du corps, hvad som felade i hans tal och skrifsätt. Han
Tar, såsom ofta händer menniskor, mäktigare att styra
menigheter än enskilda personer. Han misstog sig sällan om
medlen till det förra, men misskände ofta de sednare. Emot dessa
förgick han sig stundom af öfverilning, mätte sig icke alltid
riktigt med sina rivaler) men rönte ofta otaeksamhet. Hans
skicklighet åter i det andra fallet bevisas af den kärlek och
tillgifvtnhct Gefleborgs läns invånare ännu visa åt hans minne,
och den beredvillighet, hvarmed hufvudstadens borgerskap lydde
hans propositioner, utan att kanske allmänt älska hans person.
Han kunde säga om honom, som Tpcitus om en man af sin
tid (jag påminner mig ej namnet) att, om man stundom
kunnat påminna emot hans sätt att förvärfva medel, man ieke
kunnat tadla hans sätt att använda hvad han förvärfvat.”
«) Det följande i breftet är-på Svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
