Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*kulle sålede« ej ha förvarat detta orättvisa epigram*
om det ej, såsom last af honom sjelf, ännu
ytterligare bevittnade den store mannens i förhållande till
den enskilde umgängesvän nen aldrig förnekade
ädelmod och fördragsamhet. Utan minsta tecken till
misslynne gaf han mig det tillbaka, och sade blott
småleende: ”Jag har fortjent mitt bryderi, och delar
rättmätigt deras öde, som lyssna vid dörren. En dag torde
komma, då ni upphör att göra mig dessa
förebråelser; men då, min kära Oxenstierna, äro vi
sannolikt mindre lyckliga båda två.”. . . .
Vi ha redan förmält, huruledes utnämnandet af de
så kallade Rikets Herrar, i allt Rikets Råds
jemn-likar, utan att likväl äga någon annan värdighet än
rangens, redan var egnadt att bortblanda och
nedsätta Rådets verkliga betydelse. Början till denna nya
värdighet hade skett 1773 med Orefve Fredrik
Wilhelm von Hessenstein, Konung Fredrik 1rs naturlige
son och Romersk Riksfurste, samt 1776 verkligen
inkallad i Rådet, ehuru han aldrig ville kallas
Rådsherre. Han önskade en särskild utmärkelse. Det fanns
iögen tjenligare än en Svensk furstetilel; och Konungen
tycktes ej ogerna omfatta tillfället att införa den;
hvilket också skedde, fast efter vidlyftiga
underhandlingar och undersökningar om titulaturen, emedan ingen
af de titlar, som Svenska furstar burit, fanns
passande, då de alla varit af kungliga huset: ett anspråk
hvilket man hos Hessenstein ej ville erkänna. Det
stad-nade slutligen dervid, alt fursten af konungen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
