Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta Konungen uti presterhas hat1). Lägger man
härtill Krigsbefälets uteslutande från denna Riksdag:
Passe-volansens införande uti vissa regementer före Riksdagen
och dess allmänna proposition vid Riksdagen, så ser man
anledningen till Militärens, Possessionaternas och
Bondens missnöje5 och till förtret för Ofralsel blefvo nästan
alla sysslor förklarade Adeln tillhörige. Uti
Cancelli-Collegio var sådant förut antaget, och nu blef det
äf-ven beslutat om KammarCollegio. Circulärbref utgick
emot Ofrälsemäns uppförande på förslag till
Officerarebeställningar vid Uplands- och Södermanlands
Infanterier, de bägge vid hufvudstadens portar belägna
rege-menterna. I Coursedeln, som vid Konungens återkomst
från Italien utgafs, fingo blott Adelsmän tillträde till * i
Här är fråga om Skellefteå Pastorat, som Nordin fick,
hvarvid Honungen synes lia velat dispensera konom från att
taga prestkragen. Nen Nordin blef prest några dagar före
Riksdagen ock tillträdde d. i Maj, då den öppnades, Skellefteå
Pastorat, sedan kan, i egenskap af utnämd Kyrkolierde, blifvit
vald till Stiftsfullmäktig för Uernösand vid Riksdagen. —
Angående sitt samtal d. il Mars 1786 med Honungen bar Nordin
antecknat: ”StatsSckreteraren Sckröderkeim nämnde för
Konungen, att jag nästa månad skulle blifva prest, hvaruppå
Konungen nådigt yttrade sig, att det vore skada, om jag der-
i gen om skulle komma att skiljas från mitt förekafvande
(historiska) arbete. StatsSekreteran gaf då någon anledning att
komma på ämnet om dispensation i den vägen, nämligen från
prestämbetet, då Honungen satte på mig den frågan, om kan
ej ägde rättigket, att i den delen dispensera. Jag sade mig
ej så väl känna denna-sak, men jag visste allenast, att H. M.
aldrig utöfvat en sådan rättigket. Något mera talades kärom
nog vidlyftigt, kvaraf jag kunde sluta, att K. M. föga vägrat
mig en sådan nåd, om jag den begärt; dfet jag kvarken kunde
eller ville göra, både för Konungens egen ock för Ståndets
skull.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
