- Project Runeberg -  Konung Gustaf III:s efterlemnade och femtio år efter hans död öppnade papper / Del 3. Afdelning 2 /
93

(1843-1845) [MARC] Author: Gustav III With: Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många bränbara ämnen vore utkastade, för att sätta
ständer och folk i full låga emot en god och stor
Konung, som ej märkte att ett samråd förförde honom.”

ifrån honom. Då han ville presentera sig för Konungen
under dennes besök år 1787 i Köpenhamn, blef han ej
emottagen, och måste vid hemkomsten inlemna sitt afskeds memorial,
hvarom en anmälan från Gardets Chef General Aminoff finnes
bland Konungens papper. — Vi omtala här hvad vi ha oss
bekant om denna händelse; emedan den ej blef utan betydande
följder. Ehrenhoffs öde bidrog att vid 1786 Riksdag
framkalla en Remonstration af Ständerna mot godtyckliga
afsättningar af ämbetsmän, hvilka ej innehade
förtroendeämbeten. Sparrens sak brouillerade Konungen med Gardet, som
denna tid var, såsom mer än en revolution intygat, en äfven
politiskt vigtig corps i Sverige. Man satte denna onåd i
sammanhang med den réduction från 10 till 8 kompanier, som
regementet undergick efter 1788 års krig, och sedan alla de
derunder yppade vakanser icke blifvit tillsatta. Af dessa
reducerade kompanier bildades två nya corpser, nämligen det
Hvita och det Svarta Gardet. Bägge derutinnan motsatser till
Lifgardet, att vid den ena af dessa nya corpser både Ofrälse
och Adelsmän kunde tjena, men vid det andra ingen Adelsman
anställas såsom Officerare. — Hvilken hätskhet den nämnda
historien väckte mot Konungen, derpå må såsom bevis anföras,
ej blott att misstankan på Baron Sparre ansågs fullkomligt
grundad, utan dervid fästade sig ock ryktet, att till och med
brottet var begånget på Konungens befallning, och att han
med Sparre delat rofvet. Det förlorade steg ej till mer än en
Bankosedel på 200 Rdr, en rulle af 100 Dukater och en
gulddosa. Allt detta saknades i Drottningens af ovarsamhet öppet
lemnade schatull. Det är upplyst genom ett samtida och vid
tillfället närvarande trovärdigt vittne, som uppsatt en
berättelse om hela förloppet, — att Kammarherren Baron
Reuterholm hade fått den saknade sedeln, och Danske Porträttmålaren
Höjer dukaterna och gulddosan, samt att Drottningen sjelf,
på en af sina domestikers påminnelse, erinrat sig detta.
Berättelsen är af den då vid Drottningholm tjenstgörande Läkaren
Assessoren, sedermera MedicinalRådet, Hedin och har blifvit
tryckt i XV Delen af DelaGardiska Archivet. Lund 1841 s.
246. — Ehrenhoff reste utrikes, och införde i Tyska Tidnin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:38:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g3efter50/32/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free