Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständighet. — Och han gick ej utan 8ra för den
sed-nare ur den förmätet började striden.
Konungens krigsplaner smickrades af personer, som
vid sjelfva utbrottet tvekade och drogo sig tillbaka.
Arm-felt, hvars lättsinne ej uteslöt deri mest uppoffrande till—
gifvenbet* må, i fall han ens hörde till krigspartiet,
undantagas. En skildring af ställningar och förhållanden
ifrån 1786 till 88, sådan som Wallquist den gifvit, må
visa, huru dessa framställde sig för en väl underrättad
Konungens man.
”Före Baron Liljencrantzs politiska upphöjelse (till
RiksRåd) var successionen efter honom (i Financerna)
blifven en partisak emellan favoriterna. Man säger att
öfversteKamriiarjunkaren Baron Armfelt och
StatSekre-teraren Schröderheim mycket arbetade för
Commerce-Rådet Baron Josias Cederhjelm; och deremot öfverste
Toll samt Hofstallmästaren Baron Munck för Förste
Stallmästaren hos Hertigen , af Södermanland Baron Srik
Ruutb, hvilken ock vann platsen. Man tror att de
förre önskade behålla Konungen i sina nöjen, och skaffa
en sådan Financier, som för dem och Staten kunde
förskaffa lämpliga tillgångar genom taxor, monopolier1)
1) Det finnes i Konungens papper ett Fransyskt Memorial
af Liljencrants, ntan datum, men tydligen skriftet under sista
tiden af hans finansförvaltning och nyss före 86 års Riksdag,
hvari han beklagar sig bittert Öfter ett utspridt rykte, att
Konungen skulle tillsagt Handlanden Schön i Stockholm ett
privilegium exclusivnm på tre år, för all handel med specerier, emot
en årlig afgift af 5 tunnor guld till kronan, hvaraf
Liljencrantz skulle få 100,000 Rdr, och att detta privilegium
redan skulle ha varit expedieradt, men, på RiksRådct Beckfriis’s
föreställning, af Konungen blifvit återtaget. Liljencrants begär,
C UI. II. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
