Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig redan dunkelt i deu rent af praktiska undervisning
man började gifva ungdomen, och synes vilja enväldigt
föra spiran i våra dagar.
Emellertid hade, i det land der sjelfviskheten,
eröfrings-begäret och sedeförderfvet herrskade mest
oinskränkt, folket suckat under oerhörda bördor, för att
tillfredsställa ett ringa antal privilegierades utsväfningar.
Men af förtrycket uppstår småningom ett motstånd;
detta tillväxer oförmärkt i krafter, och då de magtägande
slumra insöfde i säkerhet på sina mjuka hyenden,
utbryter mot dem en volkan, hvars tillvaro de ej anat eller
förakta. Hvarje ensidighet föder alltid en annan, hos
dem som bekämpa densamma. Magtens ensidighet
födde sjelfsvåldets: den möglade arfsrättens skapade de
nakna theoriernas.
Nya åsigter hade börjat utbilda sig och utbredde
sig hastigt. Frihet var deras inre lif och fältrop; men
uttröttade af långvarigt förtryck samt otaliga lidanden,
hoppades man att med upphäfvandet af allt det gamla,
med utplånandet af hvarje spår deraf, kunna bilda åt
sig ett i alla delar nytt lycksalighetens land.
Skolvisdomen ansågs vara all verldslig visdom, och man trodde
sig endast behöfva uttala sin theori, för att icke blott
se den omfattad med varmt deltagande, utan ock fullt
användbar i lifvet.
Frankrikes blodiga exempel har bevisat motsatsen,
och vår tid har stundtals förnyat försöket, med nära
lika slutföljd. Den mest upphöjande tanken i
menniskosinnet: friheten, har ofta gått förlorad genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
