Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
steg upp, lemnade mig Eders Maj:ts bref i det omslag,
hvaruti jag hade skickat det, och under det hon gick fram i rummet,
sade hon: »Bed Konungen att icke vara otålig. Hvad kan han
frukta? Att jag hyser groll till honom? Nej, jag ger Er derpå
mitt hedersord; att jag vill beröfva honom hans förra
politiska förbindelser, för att isolera honom, och på hans bekostnad
utvidga mitt rike? Jag försäkrar Er på min heder att jag icke
tänker derpå. Jag går ännu längre, Herr von Stedingk: om
Konungen förklarade mig krig, skulle jag inskränka mig till
försvar» .... — »Bevare Gud, Eders Maj:t, från en sådan tanka:
hvad mig angår, känner jag att det vore mig omöjligt att
deltaga i ett krig emot Eders Maj:t» .... — »Jag säger Eder
detta för att bevisa att jag icke emot Konungen hyser något
misstroende. Man säger att han väpnar; att han rekryterar
sin armé; att han bygger nya skepp. Nå väl! jag hoppas att
de snarare skola användas för mig, än emot mig. Men man
väntar på mig: farväl!» — Kejsarinnan gick ut genom samma
dörr, hvarigenom Herr Souboff förut gått: jag återvände med
beklämdt hjerta hem, i högsta måtto obelåten att genom ett så
dristigt och mot antagen ordning stridande steg hafva vunnit
så litet. Jag betänkte att jag, genom ett sådant sätt att
underhandla, nödvändigt skulle ådraga mig alla ministrarnes
obenägenhet: då det var omöjligt att förekomma att mitt företräde
hos Kejsarinnan blefve bekant, och då jag icke kunde undvika
den storm som jag samkat öfver mitt hufvud, ansåg jag mig
likväl böra, i hvad på mig berodde, afleda den. Jag gick till
Baron Igelströhm, för att i förtroende meddela honom hvad jag
gjort, och jag uppläste för honom en del af Eders Maj:ts bref.
Han hade, mera än någon annan, nytta af att understödja mig,
och af att befrämja det af mig inledda verk. Han låg till
sängs, och hade en svår hufvudvärk. Jag trodde att han skulle
slå sitt hufvud alldeles förderfvadt: han höll det mellan sina
händer, och utstötte långa jemmerrop: han upprepade
oupphörligt att allt var förloradt: att hvarken han eller jag någonsin
skulle bli ambassadör, att Eders Maj:t otvifvelagtigt beslutat ett
fredsbrott, att man åter måste börja kriget; att Kejsarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
