Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSVÄGAR 20
hvitat med mjöl. Det lär väl allt ha varit något för
Leksandsbönderna att titta på. Dräkten skall för öfrigt
ännu finnas kvar i Falun, har jag hört sägas.
Ja, nog är det sant, att folk har farit Långgattu
uppöfver, »tätt som kyrkfolk både natt och dag». Både
stort folk och godt folk och smått folk. Men ingen
vet numera att berätta något om dem. De gamla kunna
ej minnas längre tillbaka än till Carl Johan.
Men honom minns en och annan. Särdeles att han
en gång kom körande här förbi. Han kom inte med
ångbåt, utan han kom åkande från Falun. Vägarna
voro väl ej så goda på den tiden, enkannerligen då i
Tallbacken — (en backig by här, som också kallades
Solshea) — eftersom jag hört sägas, att den kungliga
köksvagnen »stalp» där i backen, så att allt det kungliga
porslinet gick sönder.
Detta har jag hört af en gammal soldat, som när
han var barn samlade ihop de granna porslinsbitarna
att leka med.
Jag har väl också hört, att’ Carl Johan af en riktig
rikemans mor fick en ost i gåfva.
Och jag har väl själf sett, och det tänker jag att
ni också har sett, Carl Johan med den stora kroknäsan
och den trekantiga hatten, och hela hans följe med
kareter och äppelblåa hästar, alltsammans utritadt och
måladt af de gamla dalmålarna. De förstodo sig nog
på att illustrera dagens händelser, fast de anpassade dem
efter texter ur bibeln, för det syntes dem vara det
enda riktiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
