Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MASES-KORNA 41
ett hvitt hjärta midt i »blässu». Så fick den lefva, och
de satte på den namnet »Hjärtros».
Hur Anna stretade med kalfven. Hon hade den
bunden med en repstump som hon höll i handen. Men
skumpade kalfven på kors och på tvärs, så nog måste
Anna skutta med. Och kalfven skuttade i ett. Den
var så hjärtinnerligen glad och förskräckt öfver den ljusa,
rymliga värld, den plötsligt kommit ut i. Men omöjligt
var att begripa, hvarför den inte kunde komma loss
från Anna, som vid andra ändan repstumpen mätte sina
unga krafter med hans.
Och dammet rök och sola skann, och Anders, solbränd
och pigg, sprang med en stor björkruska i handen och
skrek och hojta och lefde.
Korna röt och det var ett lif!
Efter kom Kerstin med lilla Thilda. Hon, som var
så liten skulle ändå vara med och ha en björkkvist i
handen som alla de andra. Och så bar det af med hela
sällskapet ned till älfven.
Men när Mases mor fick syn på grannasmor slog
hon en munter knyck på nacken och sade:
»Vi ä ute å går, vi nu, ser du.»
1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
