Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVÄLLSPRAT I BUAN d5
nog meterlånga vedträn lågo utbredda, hvart och ett
med den brinnande ändan in i svartaste spiselvrån.
Lockade af ljusskenet kom den ena lilla gumman
efter den andra in i stugan och satte sig tyst och hög-
tidlig vid brasan. Strumpstickorna gingo flitigt, men
småpratet gick trögt. Vi kommo så långt som till »ja»
och till »nej» — och sen aldrig mer om den saken.
Kvällsbrasa hade vi, men det såg hart när omöjligt ut,
att få något kvällsprat i gång.
Då öppnades dörren och en smalvuxen fjorton ärs
pojke klef sakta och förnumstigt öfver den höga tröskeln.
Han såg ännu säfligare och högtidligare ut än alla de
andra tillsammantagna. Kanske i känslan af sin värdig-
het som enda karlen bland så mycket kvinnfolk. Rak
som en pinne, och med hatten på ett mycket belefvadt
sätt hållen upp mot hakan, satte han sig vid elden.
Jag började genast med att fråga honom, om han
varit kvar i buan hela tiden sedan i somras.
Nej då, han hade kommit för några dagar sedan.
Hade han kommit ensam?
Nej då, han hade kommit med mor och med en
liten bror, och så hade de haft en del saker med sig.
»Hade ni klöfjat på häst,» frågade jag i all oskuld,
och tyckte det var en ganska enkel och naturlig fråga.
Men det måtte det inte ha varit. Tydliga tecken
att något var galet. Flickorna fnyste och ansträngde
sig att inte låta märka något. Men så med en gång
brusto de ut i det mest ohejdade skratt. Och pojken,
alltid lika säflig, lyfte upp hatten öfver munnen och
skrattade invärtes så han hoppade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
