Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 KVÄLLSPRAT I BUAN
förstås — och dom satte af öfver ängarna och upp och
ned öfver gärdesgärdarna bort till skogen.
Och jag som stod där ensam å vänta på bror min,
jag vart så rädd, så jag har väl aldrig varit så rädd
nå’n gång sen i hela hela mitt lif.»
Lilla sexåriga Anna, farsmors sondotter, satt upp-
krupen på en stol med händerna inlindade i förklädet.
Hon tittade emellanåt på mig för att se, om jag var
lika förskräckt som hon. När pratet någon gång ville
tryta, nickade vi åt hvarandra. Vi voro liksom i kom-
plott, vi två.
»Mera, farsmor,» sade hon.
Men farsmor hade inte lust att berätta mera just
då, för hennes ullgarn hade tagit slut. Och så skickades
Anna in i granngården för att hämta ett garnnystan.
Men det gick inte bra!
Strax efter sedan hon gått, hörde vi henne skrika så
mycket hon orkade. Vi trodde att hon fallit omkull och
stött-sig. Men visst inte, annat slag! Hon kastade sig
in till farsmor, grät och snyftade.
»Vargan ä efter mej,» skrek hon, »vargan ä efter
mej, tre stycken, dom kutä, så. dom kutä, å dom skrik
så. Dom skrik int som hundan skrik, dom skrik som
björan och vargan skrik. Ja for omkull i gattu, å vargan
kutä, så dom kutä, å ja va så rädd. Ja tör int gå ut en-
sam. Ja ä så liten så.»
Men utanför gick några skyttar förbi med sina hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
