Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 TRE SMÅ VANDRINGSBITAR
Men om den egentliga byn inte såg nog gammal
och grå ut, så var i stället byn där »småfolket» bodde
tillräckligt grå och tillräckligt urgammal. Den låg omedel-
bart ofvanför den riktiga byn, och bestod af väldiga
stenblock hopade på hvarandra, somliga hvilande. på
kolonner, andra med konstiga, underliga portiker, gångar
och gömslen; allt med ett tycke af sagor från hedenhös.
Jag kände mig fullt förvissad om, att här bodde »små-
folket» än i dag. Jag till och med inbillade mig, att
de just då smusslade sig ut ur sina vrår och gömslen,
för att, grinande och knuffande hvarandra, kika på denna
förbåldt stora, nya och okända varelse som stod och
stirrade på deras by.
Ja, jag gjorde verkligen mitt bästa att försöka se
något märkvärdigt i det stora, grå stenröset. Fast det
egentligen ej lyckades.
Där ofvanför låg skogen och lockade!
Och högt uppe i skogen låg ett litet fäbodställe
och glimmade i solen.
Nu kom jag ihåg, huru i drömmen den gamla byn
skulle ligga bortom skogen.
Oemotståndligt, fast sakta och tveksamt, började
jag, ensam som jag var, vandra uppåt.
Det är alldeles otroligt hvad det lockar att gå fram
på en okänd väg. »Det är roligt att gå på en obekant
väg, för att se hvart vägen tar vägen,» säger skalden
Törneros. — Ännu mer en väg som går uppför i en
skog. Det är alldeles omöjligt att låta bli. Man måste
antingen man vill eller ej, och man vänder sig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
