Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYRBLOMMORNA 113
malt ansågs växa bara om fredagarna, och därför aldrig
hann växa sig stor.
Hon ville bedja skjutspojken stanna, så att hon
kunde stiga ur och plocka några blommor, men hon
förmådde ej. Af nattluften och det långa stillasittandet
— hon hade åkt flera mil — var hon som domnad.
Hon längtade att se blommorna på nära håll, men hon
mäktade ej öfvervinna sin dåsighet så mycket, att hon
kunde stanna kärran, fast hon tänkte därpå under hela
färden öfver myren. Hon kände sig både förhäxad och
stelfrusen.
Hon vaknade ur sin domning vid nästa skjutshåll,
där hon fick en annan häst och en annan skjutspojke.
Myren var nu långt borta. Hon färdades genom kända
trakter till sitt hem. Men hon kunde ej glömma blom-
morna på myren. Hon kunde ej förstå, hur den ljusa
sommarnattens kyla kunnat göra henne så oföretagsam.
Sedan hände det henne ofta, att hon gick och
tänkte på myrblommorna. Och de blefvo för hennes
fantasi allt vackrare och underbarare.
En dag, under ett af hennes vanliga ströftåg i trak-
ten, hände det henne något märkvärdigt. Hon kom till
en hög sandås med en by uppe på toppen. Där, just
där de röda gårdarna lågo aldra tätast, och där man
minst af allt kunnat vänta det, fick hon återse myr-
blommorna. De funnos där alla, både hjortronblomman
och blomriset och den spindelväfsfina tranbärsrankan.
Dvärgbjörken fanns där också. Alltsammans tufva vid
tufva. Men tufvorna voro ej utbredda öfver någon vidsträckt
myr, utan uppstaplade i stora trafvar invid husknutarna.
8. — Adelborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
